I en artikel i GA idag skriver bl a Ursula Tengelin, generalsekreterare för Cancerfonden, om hur ojämlik vården i Sverige ser ut. Mina reflektioner blir förstås att på grund av vänsterterstyret i stat och många landsting, ser det väldigt olikt ut. Det brukar ju vara vänstern som hävdar allas rätt till lika behandling, men hur ser det ut i verkligheten? Det är tydligt att det till stor del beror på var man bor, hur stora chanser man har att tillfriskna från cancer, som exempel.
På Gotland har vi sämre resultat än övriga landet när det gäller många diagnoser. Vi vet också att vården skiljer sig mellan män och kvinnor. Överlevandet efter en bröstcanceroperation är här lägst i landet. Rapporten från Socialstyrelsen och SKL visar ännu fler brister.
En lösning kan vara att man kvalitetssäkrar vården bättre. För något år sedan lade moderaterna på Gotland flera motioner i Kommunfullmäktige för att genomlysa kvaliteten i den gotländska vården. Nästan samtliga avslogs. Någon enstaka motion bifölls i vissa stycken. Nu kommer den ena undersökningen efter den andra och visar på resultat som vi hade kunnat ta itu med tidigare, om vi jobbat bättre med enkäter, registrering och kvalitetsredovisningar i vården. Var det kanske på grund av de resultat som nu börjar visar sig som man inte ville bifalla våra förslag?
I moderaternas vårdprogram kräver vi en god tillgänglighet till vården, men också att kvalitén ska vara hög. Det når vi bland annat genom att ha öppna nationella kvalitetsregister och kvalitetsdeklarationer. Ursula Tengelin skriver i sin debattartikel att ”det som inte blir målsatt och mätt blir sällan gjort”, vilket jag till fullo instämmer i. Patienterna förtjänar bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar