Det är med glädje vi i alliansen i BUN föreslår att KF inför det kommunala vårdnadsbidraget för föräldrar med barn mellan 1 och 3 år från och med januari 2009.
Syftet med vårdnadsbidraget är att möta barnfamiljernas behov. Många barnfamiljer upplever att de har för lite tid för barnen, och detta är en reform med ett tydligt barn- och valfrihetsperspektiv. De familjer som vill kan senarelägga dagisstarten eller tillbringa mer tid med barnen under de viktiga småbarnsåren, genom att gå ner i arbetstid. Samtidigt avlastas förskolorna, vilket gör det lättare att uppnå målen med mindre barngrupper och ökad kvalitet för de barn som går i förskolan.
För detta utbetalas max 3 000 kronor skattefritt per månad och barn, vilket ska sättas i relation till förskolebidraget som är betydligt mer per månad. Få ser en förskoleplats som ett bidrag från kommunen till den enskilda familjen. Ändå innebär varje heltidsplats en subvention, ett skattefinansierat bidrag, på i genomsnitt 139 000 kronor per år och barn enligt Riksdagens utredningstjänst och Skolverket.
Barnomsorgen ska inte organiseras utifrån förskolans, kommunens eller diverse myndigheters behov och önskemål – utan utifrån barnets bästa. Och barn är olika och behöver olika former av barnomsorg, i synnerhet när de är små, precis som familjer är olika och har olika behov.
Vårdnadsbidraget ökar valmöjligheterna och gör det möjligt för fler att anpassa arbetstid och föräldraledighetens längd utifrån barnets och förälderns egna behov och önskemål. Det ska kunna kombineras med fullt förvärvsarbete för båda föräldrarna. Det är en av flera nya delar i alliansens familjesatsning, tillsammans med jämställdhetsbonus, barnomsorgspeng och allmän förskola från 3 år.
Det är en viktig välfärdsfråga att barn får den omsorg de behöver och att de kan börja i förskola eller annan barnomsorg i en takt som är anpassad utifrån barnets egna behov och förutsättningar. Vi tror att kvinnor såväl som män kan fatta informerade och kloka beslut gällande omvårdnaden om sina barn. Om vi inte erkänner denna förmåga – då är det naturligtvis bättre att staten styr föräldrarnas val. Vi tror dock att föräldrar klarar av att hantera också detta verktyg.
Det finns också ett stort stöd bland svenskar för satsningen på vårdnadsbidraget. I senaste numret av Dagens Samhälle hänvisar tidningen till SOM-institutets opinionsundersökning och skriver: ”Populär är dock satsningen på vårdnadsbidrag för barn mellan 1 och 3 år. Också de som stöder socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet är positiva”. Vi tror det ser likadant ut på Gotland efter de synpunkter vi får till oss.
Det vi också skall komma ihåg är att satsningen på vårdnadsbidrag främst är en familjesatsning som underlättar för föräldrar att vara tillsammans med sina barn i de tidiga åren. Vi gör mängder av satsningar även på vår förskoleverksamhet på Gotland framöver, till nytta och glädje för alla dem önskar den lösningen, och vi tycker också att förskolan är viktig.
onsdag, april 23, 2008
torsdag, april 17, 2008
Budgetmöte i BUN 16 april
Barn- och Utbildningsnämnden på Gotland redovisade 2007 kommunens största verksamhet och en ekonomi i balans, tom ett överskott på 18 mkr. Olika beslut har tagits, som skall ge fler ungdomar bättre förutsättningar att klara målen för grundskola och gymnasium har tagits. Bl a Skola Gotland 2008 och nytt styrkort med stort fokus på kunskap och nödvändigheten av att nå läroplanens mål. Elever och föräldrar ger skolorna gott betyg, men resultaten måste höjas.
2008 har vi goda förutsättningar att råda bot på de kvalitetsbrister som Skolverket uppdagade vid sin inspektion av gotländska skolor. Vi har idag godkänt redovisningar av de åtgärder som bedömts som mest akuta och som skall lämnas till Skolverket senast 29/4. Det allra viktigaste blir att åter sätta kunskapsmålen i fokus, och genom de strategiska beslut den nya nämnden tidigare tagit är det nu det som gäller framåt för våra skolor.
Därtill ser vi att alliansens jobbpolitik ger resultat. När allt fler kommer i arbete ökar också behovet av barnomsorg. Nämnden har hittills inrättat ca 150 fler förskoleplatser, och planerar för minst lika många fler framåt, för att klara 4-månadersgränsen för en plats. Alliansregeringens förslag om familjepolitiken ger oss i viss mån ändrade förutsättningar om och när de införs, bl a vårdnadsbidrag, allmän förskola från 3 år och barnomsorgspeng.
Vi arbetar också med att ta fram förslag på vilka verksamheter som kan övergå i annan regi, upphandlas, avknoppas eller liknande. Möjligheten för föräldrar och elever att välja skola finns redan i lag. Nu vill vi underlätta denna möjlighet för gotlänningar och skolpersonal genom att informera och införa ett skolbytardatum nästa år.
Vi satsar också på fortbildning av vår personal, och det är glädjande att gotländska lärare är bland de bästa i landet att ta chansen att komplettera eller fördjupa sin tidigare utbildning. Vi vill ha behöriga lärare i våra gotländska skolor, även för de årskurser och ämnen man skall jobba i. För att tydligt visa på lärarnas betydelse ger politiken förvaltningen i uppdrag att inventera lärarbehörigheten på ön, och lämna redovisningar för hur lärarnas ca 15 utbildningsdagar har använts innevarande läsår.
Gymnasiereformen kommer också att kräva fortbildning för gymnasielärarna, och för förskollärarna har regeringen annonserat ”förskollärarlyftet” och här hoppas jag att vi också kommer att ligga i framkant när beslutet är taget..
BUN svarar också på yttrandet om tidigare betyg och betyg i flera steg från 2010.
Dessutom har BUN har godkänt au:s beslut om upptagningsområde för Fardhems skola och en tidsplan för upphandling av skolskjutsar.
2008 har vi goda förutsättningar att råda bot på de kvalitetsbrister som Skolverket uppdagade vid sin inspektion av gotländska skolor. Vi har idag godkänt redovisningar av de åtgärder som bedömts som mest akuta och som skall lämnas till Skolverket senast 29/4. Det allra viktigaste blir att åter sätta kunskapsmålen i fokus, och genom de strategiska beslut den nya nämnden tidigare tagit är det nu det som gäller framåt för våra skolor.
Därtill ser vi att alliansens jobbpolitik ger resultat. När allt fler kommer i arbete ökar också behovet av barnomsorg. Nämnden har hittills inrättat ca 150 fler förskoleplatser, och planerar för minst lika många fler framåt, för att klara 4-månadersgränsen för en plats. Alliansregeringens förslag om familjepolitiken ger oss i viss mån ändrade förutsättningar om och när de införs, bl a vårdnadsbidrag, allmän förskola från 3 år och barnomsorgspeng.
Vi arbetar också med att ta fram förslag på vilka verksamheter som kan övergå i annan regi, upphandlas, avknoppas eller liknande. Möjligheten för föräldrar och elever att välja skola finns redan i lag. Nu vill vi underlätta denna möjlighet för gotlänningar och skolpersonal genom att informera och införa ett skolbytardatum nästa år.
Vi satsar också på fortbildning av vår personal, och det är glädjande att gotländska lärare är bland de bästa i landet att ta chansen att komplettera eller fördjupa sin tidigare utbildning. Vi vill ha behöriga lärare i våra gotländska skolor, även för de årskurser och ämnen man skall jobba i. För att tydligt visa på lärarnas betydelse ger politiken förvaltningen i uppdrag att inventera lärarbehörigheten på ön, och lämna redovisningar för hur lärarnas ca 15 utbildningsdagar har använts innevarande läsår.
Gymnasiereformen kommer också att kräva fortbildning för gymnasielärarna, och för förskollärarna har regeringen annonserat ”förskollärarlyftet” och här hoppas jag att vi också kommer att ligga i framkant när beslutet är taget..
BUN svarar också på yttrandet om tidigare betyg och betyg i flera steg från 2010.
Dessutom har BUN har godkänt au:s beslut om upptagningsområde för Fardhems skola och en tidsplan för upphandling av skolskjutsar.
Nationellt Forum på Rosenbad
Jag deltog i måndags som Gotlands kommuns representant vid Nationell Forum på Rosenbad. EU-ministern Cecilia Malmström hade inbjudit representanter för landets landsting och regioner för en överläggning om Lissabonstrategin. Frågeställningarna handlade bl a om roller och samverkan mellan olika beslutsnivåer, från det lokala till EU-nivån.
Det är värdefullt för oss lokalt valda representanter att få träffa ministern och kunna ge vår syn på de behov vi har runt om i landet, om vi ska uppfylla EUs förväntningar. Lissabon-strategins förverkligande hänger mycket på oss, eftersom det är på den lokala och regionala nivån som vi möter människor, och vi fattar också besluten som direkt påverkar människors vardag. Det är också på vår nivå som vi har möjligheterna och överblicken om vad som behöver göras, och nästan 70 % av besluten vi tar i våra fullmäktige har med EU-beslut att göra.
För Gotlands del framförde jag betydelsen av att vi får ha ansvaret för den regionala utvecklingen, och vår vilja att få bilda egen region. Vårt breda och strategiska arbete kring tillväxtfrågor och varumärket är delar i denna utveckling. Det är också viktigt att ta hänsyn till de särskilda förutsättningar öar har i fördragets artikel 158 (nya fördraget art 174).
Jag framförde också till ministern, att vi på Gotland ser fram emot att få ta hand om flera av de möten under EU-ordförandeskapet 2009, som man snart skall besluta om.
Det är värdefullt för oss lokalt valda representanter att få träffa ministern och kunna ge vår syn på de behov vi har runt om i landet, om vi ska uppfylla EUs förväntningar. Lissabon-strategins förverkligande hänger mycket på oss, eftersom det är på den lokala och regionala nivån som vi möter människor, och vi fattar också besluten som direkt påverkar människors vardag. Det är också på vår nivå som vi har möjligheterna och överblicken om vad som behöver göras, och nästan 70 % av besluten vi tar i våra fullmäktige har med EU-beslut att göra.
För Gotlands del framförde jag betydelsen av att vi får ha ansvaret för den regionala utvecklingen, och vår vilja att få bilda egen region. Vårt breda och strategiska arbete kring tillväxtfrågor och varumärket är delar i denna utveckling. Det är också viktigt att ta hänsyn till de särskilda förutsättningar öar har i fördragets artikel 158 (nya fördraget art 174).
Jag framförde också till ministern, att vi på Gotland ser fram emot att få ta hand om flera av de möten under EU-ordförandeskapet 2009, som man snart skall besluta om.
söndag, april 13, 2008
Jobben är viktiga för hälsan
Veckan som gått har jag tillsammans med Magdalena Andersson, riksdagsledamot (m), haft denna debattartikel med i lokala media:
Det är riskfyllt att vara arbetslös. Att inte ha ett jobb ger ett utanförskap som sätter spår i människors liv och deras hälsa. Den allra bästa försäkringen för en jämlik hälsa, är att ha ett jobb!Arbetslöshet påverkar människors livsvillkor. Osäkerheten om framtiden är en viktig faktor som höjer stressnivån. Forskning visar att unga män dricker mer alkohol när de är arbetslösa, på samma sätt finns det klara samband mellan arbetslöshet och rökning. Förhöjt blodtryck och ökning av stresshormonerna påverkar i sin tur psyket och utveckling av hjärt-kärlsjukdomar.Regeringens politik med arbete i fokus är därför ett av de bästa recepten för en bättre hälsa för alla. Den rapport om jämställdhet i vården som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) presenterade i höstas var en nedslående läsning. Den nyligen visade TV-serien om kvinnors hjärtsjukdomar var oroande, men den visade läget för 10 år sedan – så är det inte längre, skrev ett antal hjärtläkare när den visades. Men trots att hjärtsjukvården sannolikt tagit rejäla kliv framåt, är det fortfarande mycket som inte hänger med. Rapporten från SKL visar att kvinnor får stå längre i kö, får sämre behandling och äldre mediciner o s v. Det finns många märkliga, omotiverade skillnader mellan kvinnor och män.
Socialstyrelsen rapporterar att arbetet med att få en mer jämställd hälso- och sjukvård trots allt går framåt. Många landsting och regioner har satt igång ett ambitiöst arbete. Men fortfarande finns det tydliga skillnader i hur män och kvinnor bemöts och tas omhand. Skillnader som behöver förklaras och åtgärdas. Alliansregeringen har vidtagit flera åtgärder som kan bidra till att ändra den situation som gäller idag. Det handlar om jämställdhetsarbete i kommuner och landsting, forskning om kvinnors hälsa, rehabilitering, ungas psykiska ohälsa, handlingsplan om mäns våld mot kvinnor, avdragsmöjlighet för hushållsnära tjänster (det är främst kvinnor som utför det obetalda hushållsarbetet och hela tiden går på hög aktivitetsnivå) och slutligen; regeringens politik med arbete i fokus - ett av de bästa recepten för en bättre hälsa för alla. Det här är bra satsningar. Nödvändiga och bra för kvinnor och för jämställdhetsarbetet. Men de räcker inte. Arbetet måste fortsätta. Vi moderater föreslår därför 6 olika punkter för en bättre och mer jämställd vård:
• Öppna kvalitetsjämförelser, så det går att följa kvalitetsarbetet inom vården
• Utvärderingar som är baserade på statistik uppdelad på män och kvinnor.
• Mångfald i vården. Det ska vara möjligt att kunna byta vårdgivare – och arbetsgivare
• Aktivt förebyggande arbete – det kan vara lika viktigt som arbetsmarknadsprogram när det gäller att öka utbudet av arbetskraft
• En fungerade rehabiliteringskedja
• En hälsobefrämjande arbetsmarknad – med möjlighet att byta arbetsgivare, att prova annat.
Och sist men inte minst: ”Det goda exemplets makt”, att lära av varandra. Då kan vi börja närma oss det vi vill ha: en jämställd vård. En som tar större hänsyn till den individ som behöver vård, än det kön han eller hon har.
Det är riskfyllt att vara arbetslös. Att inte ha ett jobb ger ett utanförskap som sätter spår i människors liv och deras hälsa. Den allra bästa försäkringen för en jämlik hälsa, är att ha ett jobb!Arbetslöshet påverkar människors livsvillkor. Osäkerheten om framtiden är en viktig faktor som höjer stressnivån. Forskning visar att unga män dricker mer alkohol när de är arbetslösa, på samma sätt finns det klara samband mellan arbetslöshet och rökning. Förhöjt blodtryck och ökning av stresshormonerna påverkar i sin tur psyket och utveckling av hjärt-kärlsjukdomar.Regeringens politik med arbete i fokus är därför ett av de bästa recepten för en bättre hälsa för alla. Den rapport om jämställdhet i vården som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) presenterade i höstas var en nedslående läsning. Den nyligen visade TV-serien om kvinnors hjärtsjukdomar var oroande, men den visade läget för 10 år sedan – så är det inte längre, skrev ett antal hjärtläkare när den visades. Men trots att hjärtsjukvården sannolikt tagit rejäla kliv framåt, är det fortfarande mycket som inte hänger med. Rapporten från SKL visar att kvinnor får stå längre i kö, får sämre behandling och äldre mediciner o s v. Det finns många märkliga, omotiverade skillnader mellan kvinnor och män.
Socialstyrelsen rapporterar att arbetet med att få en mer jämställd hälso- och sjukvård trots allt går framåt. Många landsting och regioner har satt igång ett ambitiöst arbete. Men fortfarande finns det tydliga skillnader i hur män och kvinnor bemöts och tas omhand. Skillnader som behöver förklaras och åtgärdas. Alliansregeringen har vidtagit flera åtgärder som kan bidra till att ändra den situation som gäller idag. Det handlar om jämställdhetsarbete i kommuner och landsting, forskning om kvinnors hälsa, rehabilitering, ungas psykiska ohälsa, handlingsplan om mäns våld mot kvinnor, avdragsmöjlighet för hushållsnära tjänster (det är främst kvinnor som utför det obetalda hushållsarbetet och hela tiden går på hög aktivitetsnivå) och slutligen; regeringens politik med arbete i fokus - ett av de bästa recepten för en bättre hälsa för alla. Det här är bra satsningar. Nödvändiga och bra för kvinnor och för jämställdhetsarbetet. Men de räcker inte. Arbetet måste fortsätta. Vi moderater föreslår därför 6 olika punkter för en bättre och mer jämställd vård:
• Öppna kvalitetsjämförelser, så det går att följa kvalitetsarbetet inom vården
• Utvärderingar som är baserade på statistik uppdelad på män och kvinnor.
• Mångfald i vården. Det ska vara möjligt att kunna byta vårdgivare – och arbetsgivare
• Aktivt förebyggande arbete – det kan vara lika viktigt som arbetsmarknadsprogram när det gäller att öka utbudet av arbetskraft
• En fungerade rehabiliteringskedja
• En hälsobefrämjande arbetsmarknad – med möjlighet att byta arbetsgivare, att prova annat.
Och sist men inte minst: ”Det goda exemplets makt”, att lära av varandra. Då kan vi börja närma oss det vi vill ha: en jämställd vård. En som tar större hänsyn till den individ som behöver vård, än det kön han eller hon har.
söndag, april 06, 2008
Nystart för gymnasiet
I måndags presenterades Gymnasieutredningen, den statliga utredning som letts av Anita Ferm med uppdraget att se över gymnasieskolan. Det finns flera anledningar till varför det behövs en ny gymnasieskola:
Det är idag väldigt många avhopp från de yrkesinriktade programmen.
Eleverna ”taktikläser” kurser som är lätta istället för att välja de lite svårare mer teoretiska kurserna.
Individuella programmet, vars syfte är att hjälpa elever utan behörighet att komma in på ett nationellt program, är snart det största programmet i gymnasieskolan.
Det är endast tre av fyra elever som slutför sin treåriga gymnasieskola inom fyra år. 1996 var den siffran 10 %, idag är det alltså 25 %.
Den socialdemokratiska skolpolitiken har under de senaste 12 år skapat en utslagningsmaskin av sällan skådat slag. Alla elever ska pressas genom samma mall, oavsett förutsättningar. De elever som inte passar in i mallen slås ut och får lämna gymnasiet med ofullständiga betyg. För socialdemokraterna är detta tydligen godtagbart. För oss moderater och våra alliansvänner är det oacceptabelt.
Gymnasieutredningen innehåller en rad nya förslag. Gymnasieskolan föreslås blir uppdelad i högskoleförberedande program, yrkesprogram och lärlingsutbildning. Det kommer fortfarande att finnas möjlighet, genom aktiva val, för de elever som väljer yrkesprogram och lärlingsutbildning att få grundläggande högskolebehörighet.
Behörighetskraven till gymnasiet föreslås höjas. För att bli behörig att gå på gymnasiets yrkesprogram måste man ha godkänt i minst åtta ämnen. För de högskoleförberedande programmen krävs att man har godkänt i minst tolv ämnen av normalt 16. Det individuella programmet föreslås avskaffas, för att istället ersättas med ett extra skolår i grundskolan.
Kraven för att examineras från gymnasieskolan föreslås också öka. Det kommer att krävas betyg på 2500 poäng, varav godkänt (eller högre) på minst 2250 poäng samt godkänd examensuppgift för att lämna gymnasieskolan.
Tre utgångspunkter som varit viktiga för utredningen är elevens rätt till en god utbildning, förtydligat ansvar, struktur och regelverk, samt ökad samverkan mellan skola och näringsliv/högskola. Alla dessa förändringar är bra och nödvändiga och det ger den svenska gymnasieskolan en välbehövlig nystart.
Efter 40 år får vi tillbaka den examen som Olof Palme avskaffade. Det behövs som en kvalitetsstämpel på att man tillgodogjort sig hela utbildningen. Att kursbetygen blir kvar och ämnesbetyg inte införs är också bra. Kursbetygen fungerar ganska väl och med fler steg i betygsskalan försvinner den orättvisa som många elever upplever idag.
(Artikel publicerad i gotländska media av mig bl a))
Det är idag väldigt många avhopp från de yrkesinriktade programmen.
Eleverna ”taktikläser” kurser som är lätta istället för att välja de lite svårare mer teoretiska kurserna.
Individuella programmet, vars syfte är att hjälpa elever utan behörighet att komma in på ett nationellt program, är snart det största programmet i gymnasieskolan.
Det är endast tre av fyra elever som slutför sin treåriga gymnasieskola inom fyra år. 1996 var den siffran 10 %, idag är det alltså 25 %.
Den socialdemokratiska skolpolitiken har under de senaste 12 år skapat en utslagningsmaskin av sällan skådat slag. Alla elever ska pressas genom samma mall, oavsett förutsättningar. De elever som inte passar in i mallen slås ut och får lämna gymnasiet med ofullständiga betyg. För socialdemokraterna är detta tydligen godtagbart. För oss moderater och våra alliansvänner är det oacceptabelt.
Gymnasieutredningen innehåller en rad nya förslag. Gymnasieskolan föreslås blir uppdelad i högskoleförberedande program, yrkesprogram och lärlingsutbildning. Det kommer fortfarande att finnas möjlighet, genom aktiva val, för de elever som väljer yrkesprogram och lärlingsutbildning att få grundläggande högskolebehörighet.
Behörighetskraven till gymnasiet föreslås höjas. För att bli behörig att gå på gymnasiets yrkesprogram måste man ha godkänt i minst åtta ämnen. För de högskoleförberedande programmen krävs att man har godkänt i minst tolv ämnen av normalt 16. Det individuella programmet föreslås avskaffas, för att istället ersättas med ett extra skolår i grundskolan.
Kraven för att examineras från gymnasieskolan föreslås också öka. Det kommer att krävas betyg på 2500 poäng, varav godkänt (eller högre) på minst 2250 poäng samt godkänd examensuppgift för att lämna gymnasieskolan.
Tre utgångspunkter som varit viktiga för utredningen är elevens rätt till en god utbildning, förtydligat ansvar, struktur och regelverk, samt ökad samverkan mellan skola och näringsliv/högskola. Alla dessa förändringar är bra och nödvändiga och det ger den svenska gymnasieskolan en välbehövlig nystart.
Efter 40 år får vi tillbaka den examen som Olof Palme avskaffade. Det behövs som en kvalitetsstämpel på att man tillgodogjort sig hela utbildningen. Att kursbetygen blir kvar och ämnesbetyg inte införs är också bra. Kursbetygen fungerar ganska väl och med fler steg i betygsskalan försvinner den orättvisa som många elever upplever idag.
(Artikel publicerad i gotländska media av mig bl a))
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)