torsdag, april 05, 2012

Elmsäter-Svärd följer vår lokala debatt

Vi har haft många stora frågor på bordet under en tid. En av de punkter som ständigt finns med på Regionstyrelsen handlar om att följa upp och informera om den kommande upphandlingen av färjetrafiken och dess påverkan på näringsliv och tillväxt. Men också det nuvarande avtalet som förlängts till 2017. Vi måste ha likvärdiga förutsättningar för att arbeta och bo här som i övriga Sverige!

Nu har vi en period när vi måste påverka beslutsfattare på olika nivåer, i alla partier, om våra gotländska behov, och så sker dagligen. I torsdags träffade jag Alliansen i riksdagens trafikutskott tillsammans med LRF, och i måndags infrastrukturministern tillsammans med regionledning och representanter från gotländskt näringsliv. Vårt utgångsläge är alltjämt de gotländska ståndpunkterna som tagits fram i bred samstämmighet på ön. Jag också träffat och talat med många moderata företrädare, och varit med vid olika viktiga möten, både här hemma och i Stockholm.

Det viktigaste opinionsarbetet handlar om att få förståelse för våra speciella förutsättningar och påtala att Gotland är en del av Sverige och dess nationella infrastruktur (på marken, i vattnet och i luften). Vi har också ett större inflytande i förarbetet denna gång, med representanter i olika grupper och täta möten med ministern. Det känns också bra att staten har det övergripande ansvaret för själva upphandlingen. Jag vet att många i riksdagen följer debatten i våra lokala media, inte minst Elmsäter-Svärd själv, och att våra synpunkter kommer fram.

En debatt har också blommat upp på östra ön angående Moderaternas och Folkpartiets ställningstagande i Regionstyrelsen att inte skänka bort regionens fastigheter, i det här fallet Östersol. Det har varit en linje i vår politik under alla år att inte skänka bort gotlänningarnas ägodelar, så det borde inte vara någon överraskning. Visst har det hänt att vi vid kompromisser fått ge med oss tidigare, men i opposition finns det ingen anledning. Ledarsidan (HE) i GT må kalla det ”splittring i oppositionen”, bara för att centern avviker allt som oftast. Men - opposition är opposition, och då ska det kunna få vara olika i tre partier, precis som hos de röd-gröna förra perioden.

Värre är i så fall alla de kostnadsdrivande förslag som ofta oförberedda kommer upp på sammanträdesbordet från Miljöpartiet, där överraskade sossar tassar efter för att inte störa samarbetet. Och då är det snarare en samlad vänster med V+MP som frontar mot S. Det finns många hål i regionens välfärdsverksamheter vi kan stoppa eventuella nya pengar i, i stället för att sikta på nya skattehöjningar (som vänstern sagt att de inte är främmande för), och sedan skylla på alliansen lokalt eller nationellt.

Slutligen menar jag att våra väljare ska kunna lita på moderaterna och att vi tar ansvar för välfärden, är sparsamma med skattebetalarnas pengar och skarpt ogillar skattehöjningar. Vi ska inte bli populister bara för att vi är i opposition vissa år. Absolut vara pragmatiska och inlyssnande, och kunna se på helheten, för HELA Gotland ska leva. Vi har olika vägar för att nå det målet. Därför ska jag också starta en moderat arbetsgrupp som arbetar med övergripande regional- och landsbygdsfrågor.

Jag vill samtidigt understryka att vi bejakar alla goda initiativ som sker i lokala utvecklingsgrupper, föreningar och organisationer på Gotland. Det är också vårt mål att hela Gotland ska nå visionens mål om att utvecklas, att gotlänningarna mår bra, har god hälsa och ett högt välstånd.

Med dessa reflektioner vill jag önska alla gotlänningar och besökare en härlig och Glad Påsk på hela Gotland.
Lena Celion (M)
Publ. i GA 5/4-12

onsdag, april 04, 2012

Vår syn på utveckling av landsbygden

Curt Mårtensson ställer den något retoriska frågan "Vill moderaterna utveckla landsbygden?" i en insändare i GA 2/3.

Det är uppenbart att Mårtenssons engagemang för landsbygden är både uppriktigt och starkt. Vi instämmer i det mesta i det han skriver. Möjligen invänder vi något mot upphaussandet av befolkningsmålet i Vision 2025, de regionala strategierna för serviceorter samt rapporterna från Eurofutures.

Vi tror att en bra start kan vara att slänga de där visionerna och rapporterna i papperskorgen. De har visserligen kostat många miljoner skattekronor att ta fram, men de kostar sannolikt ännu mer om politiken ska sträva efter strategier som vi menar är kontraproduktiva.

Ta befolkningsmålet till exempel. Vi beklagar att detta mål har kommit att sättas i förgrunden framför mål om välstånd och ekonomisk tillväxt. Det viktiga är väl att vi som väljer att bo här lever ett gott liv, vare sig Gotlands befolkningstäthet närmar sig Islands eller Monacos? Eller för att ta ett mer närliggande exempel: Gotland är Sveriges fattigaste region, Åland är Finlands rikaste. På Åland bor 28 000 människor, hälften så många som på Gotland. Är det verkligen ett problem för ålänningarna, och i så fall på vilket sätt?

Med detta sagt innebär naturligtvis boende i glesbygden en utmaning som politiker och medborgare i tätbefolkade områden knappast behöver reflektera över. Att hitta rimligt korta restider för barnen på väg till skolan, för att endast nämna en. Å andra sidan får storstadsmänniskorna sin del av sleven i form av problem som är ovanliga på landet.

Mårtensson uppdrar åt oss att vara konkreta i våra leveranser av politikerlöften. Vad vill vi moderater egentligen göra (utöver att slänga byråkratstrategierna i papperskorgen)?

Vi anser att Gotland bör slussa i princip alla disponibla utvecklingsmedel från staten och EU till infrastruktur. Bort med alla bidrag till enskilda företag och utvecklingsgrupper. Den skattefinansierade ekonomin ska istället satsa på sådant som kommer alla till del. Schysta villkor för färjetrafiken, breda 140-vägar med god tillgänglighet och vägbredd samt internet över hela ön med kraftfull och stabil överföring. Vi vill dessutom omvandla delar av Gotlandshems bestånd till bostadsrätter. Pengarna som inkasseras vill vi använda till att bygga nya hyresrätter. Inte på av politiken favoriserade orter, utan där folk verkligen vill bo. Och vi vet att det också är på landet.

En av oss bor i Slite, den andre är på väg att flytta till Östergarn. Vi bor där därför att vi vill det, inte för att de orterna finns eller inte finns med i några hopplösa kommunala utvecklingsstrategier. Det är över huvud taget inte politikens uppgift att kommendera vart människor ska flytta eller bo. Politikens uppgift är att tjänstgöra åt människor som efter fritt val bor i Östergarn, Slite, Visby, Stockholm, London eller Shanghai, och att där erbjuda bästa möjliga välfärd utifrån den ekonomiska verklighet vi är satta att förvalta.

Lena Celion, Gustaf Hoffstedt