En lång rad av helger går mot sitt slut. Imorgon börjar skola och jobb för de flesta av oss. Något man inte alltid tänker på är de många människor som under helgerna arbetat för att hjälpa och ta hand om sjuka och lidande i helgtider. Jag hoppas ändå alla haft möjlighet att vila ut inför det nya året.
Det nya arbetsåret är för oss som är förtroendevalda också ett valår. Det har inte minst visat sig efter vänsterns kongress de senaste dagarna. Partiet tar återigen steg i kommunistisk riktning, och utesluter mer eller mindre nytänkarna.
Nu gäller det tydligen för (v) att fläska över (s) med valfläsk. Massor av ofinansierade löften, som man tycker höginkomsttagarna kan betala med nya skatter. Undrar om de har räknat på HUR mycket skatterna måste höjas – vem minns inte Pomperipossa-effekten! Höginkomsttagarnas löner räcker säkert inte så långt, enligt min mening, utan det blir låg- och medelinkomsttagarna som får skjuta till. Sedan är lönekarusellen igång, och det skapar oro på arbetsmarknaden, och företagarna drar sig för att anställa.
200 000 jobb i offentlig sektor, 6 timmars arbetsdag för alla med bibehållen lön (betalas med höjda skatter, för det är det enda sättet vänsterpartiet känner till) med mera. Hur går det ihop när vi vet att det behövs fler arbetade timmar – inte färre? Har Sverige råd med Vänsterpartiet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar