onsdag, februari 13, 2013

Gotlandstrafiken - del av svensk infrastruktur


Färjetrafiken berör och rör verkligen om på Gotland i dessa dagar. Möjligheterna att kunna bo kvar på vår ö, och vara en viktig del av utvecklingen och tillväxten i Sverige samt att komma ”närmare fastlandet” är avgörande för oss gotlänningar. Därav en växande frustration när vi känner att de som fattar besluten om vår sjöväg inte riktigt lyssnar. Samtidigt är det positivt att betydelsen av färjetrafiken för framtidens regionala utveckling nu lyfts från så många olika håll på Gotland.

Vi har under åren vant oss vid en viss ordning, och vi ser gärna att det mesta fortsätter som vanligt. Men vi måste också vara beredda att våga tänka annorlunda, för utveckling sker hela tiden, och avtalet gäller för trafiken många år in på 2020-talet. Teknik-, havs- och klimatfrågor har också kommit att bli mycket mer tungt vägande i sammanhanget. Och diskussionerna har nu kommit igång på fullt allvar. För och emot hörs oftast mest, men jag hör också andra frågor; vad är det vi behöver och hur ska trafiken i så fall fungera?

God tillgänglighet i och med mötande färjor säkerställer att man kan resa fram och tillbaka över dagen både hit och till fastlandet. Överfarterna måste också vara tillräckligt snabba för att passa i trafiksystemen för person- och godstransporter på fastlandet. När tillstånden för svavelutsläpp i Östersjön kraftigt dras ner 2015 kommer trafiken att fördyras väsentligt. En lösning på detta är förstås satsningar på teknikutveckling, både beträffande maskiner, båtkonstruktion och bränsle. Komplexiteten i hela trafikfrågan är som synes stor.

Trafikverkets första förslag för två veckor sedan om långsammare färjor, kom som en kalldusch. Diskussionerna har kommit att handla om hastighet och knop, men priset är minst lika viktigt. I det exempel på upplägg Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm presenterade, innebär det generellt mellan 25 och 40 min längre resväg till Nynäshamn och en timme mer till Oskarshamn, vilket inte är acceptabelt. Trafikverket öppnar också upp för alternativ trafik till Västervik, vilket skulle hamna nära dagens tre timmar - trots lägre fart.

I sitt förslag utelämnade Trafikverket emellertid resekostnaderna. I och med att priset på bränsle stadigt väntas öka samt att vi inte med säkerhet vet om lägre fart innebär lägre pris, menar vi Moderater att denna fråga måste lösas i avtalet. En nyhet är nu att staten kommer att ta fram ett anbudsunderlag beräknat på statligt ägda båtar. Men drift och bemanning av färjorna är inte det huvudsakliga, utan allas vår gemensamma strävan måste vara bra trafikförutsättningar till och från Gotland.

För övrigt anser jag att sjövägen till Gotland är en del av Sveriges infrastruktur, och att likvärdiga förutsättningar för tillgänglighet ska gälla alla regioner.

Inga kommentarer: