Publicerad i GA 21/11.
Under förra veckan var jag med på den årliga stora Kvalitetsmässan som gick av stapeln i Göteborg vid Scandinavium. Bland alla ämnen som belystes i seminarieform lyssnade jag till ett mycket spännande inslag med bland andra den kända professorn och författaren Bodil Jönsson från Lund. Hon gav oss en helt ny beskrivning av åldrandets utveckling och möjligheter, under en väldigt intressant timma på temat ”Gammal i en ny tid”.
Många nya pensionärer och äldre försöker att anpassa sig till att vara gamla, trots att man är samma människa i sinnet som man varit hela tiden, och till och med visare och klokare med åren. Det vi sällan tänker på är att livslängden ökat med tio friska år de senaste trettio åren, och ålderdomen börjar därmed också senare i livet. Dagens 65-åring motsvarar således en 55-åring i föregående föräldrageneration. Det är dags att vi skapar en ny syn på vad äldre kan bidra med till samhällsutvecklingen, och börjar inse att det inte bara handlar om en ökad framtida samhällskostnad.
Det som starkt bidragit till denna åldersförskjutning är 40-talisternas uppväxt under goda villkor; bra mat, bra utbildning, man är berest, är aktiva och tar egna initiativ och ansvar för sin egen hälsa. Idag ser äldre bättre, hör bättre, är rörligare, har en IT-vana, bättre ekonomi etc. Äldre är inte heller en grå massa, utan en mängd individualister som ofta varit vana att bestämma. Många har bokstavligen också stått på barrikaderna och tagit strid för sådant som man tyckt vara fel i samhället och världen under åren.
När vi dessutom får höra att vartannat barn som föds idag kommer att bli minst hundra år, så ser jag inte längre en ålderspyramid framför mig, den blir istället mer som en stående rektangel. Det här kommer att vända på vår begreppsvärld betänkligt! Vi behöver alltså lära oss att bli äldre på ett nytt sätt, och framför allt inte se äldrehälsa bara som sjukdom. Bodil hänvisade dessutom till en hälsoenkät från oktober i år, som visade (kanske något överraskande för många?) att det är i gruppen 66+ som man upplever sin hälsa allra bäst!
Därför diskuteras nu också pensionsåldern, och det system som togs fram för dåtidens 65-åringar, som levde 10 år kortare. Det är verkligen på tiden. Jag vet många som velat arbeta kvar efter 65 men inte fått göra det. Pensionssystemet håller inte så länge till, när många fler ska försörjas inom systemet, av allt färre som förvärvsarbetar av den totala befolkningen.
Vi måste också bli bättre att se på de dynamiska effekterna av att vi får allt fler friska äldre i samhället, och också ta tillvara den klokskap och kompetens som finns hos dem som levt länge och skaffat sig stor erfarenhet. Det är också dags att vara mer vaksam på den åldersdiskriminering som finns i samhället (medvetet eller omedvetet), och lära oss att se vad varje person kan bidra med istället. Vi får ta och ändra synen på människor som kollektiv och istället se individen, om vi ska få ett bra samhälle både här på Gotland och nationellt, och då handlar det även om politikens inriktning framöver.
(Jag rekommenderar hennes bok ”När horisonten flyttar sig…”)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar