Artikel i GA från Gustaf och mig:
Att arbeta miljömässigt målmedvetet handlar om att steg för steg sänka utsläpp. Det bör ske utan att vältra över utsläpp på något annat område än det som står i fokus för regleringen. Dessutom bör hänsyn tas till den samhällsnytta en verksamhet har, trots dess miljöbelastning.
Allt det där verkar vara på väg att överges i och med EU:s kommande svaveldirektiv. Direktivet kräver att utsläppen av svavel från sjöfarten minskar med 90 procent om fyra år. Det skulle vara en mycket stor och mycket kostnadsdrivande förändring på mycket kort tid. Destination Gotland skulle få ökade kostnader på bortåt etthundra miljoner kronor per år, om man tvingas till förtida byte av bränsle.
På fastlandet kommer en sådan reglering leda till att transporter i än högre grad skiftar från sjöfart till landburna. Det vore direkt kontraproduktivt vad avser såväl miljöhänsyn som trafiksäkerhet att vägarna trafikeras av ännu fler tunga fordon. På Gotland har vi inte ens möjligheten att välja ett annat transportslag. Här är det alltjämt sjöfarten som står till buds, men i så fall till dramatiskt ökade kostnader. Det kommer i så fall att drabba oss alla, från den passagerare som köper en personbiljett för ett dagsbesök i Stockholm till de tunga frakterna från det gotländska jordbruket.
Politisk förändring och alldeles särskilt miljöpolitik kan liknas vid ett gummiband. Det måste spännas för att åstadkomma något. Men spänns det för hårt går bandet sönder. Det är just vad som håller på att ske med svaveldirektivet. Istället för att erbjuda Destination Gotland eller dess eventuella efterträdare under nästa avtalsperiod långsiktiga villkor utsätts rederiet för chockterapi.
Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) har lovat att ta strid mot svaveldirektivet i dess nuvarande utformning. Hon verkar för att sänka utsläppen av svavel utan att det slår ut sjöfarten och regioner som är beroende av vattenburna transporter. Därför välkomnar vi hennes initiativ att ge svavelutsläppsminskningen längre tid. Vi kommer att få 90 procent lägre utsläpp, men endast om samhällskontraktet mellan stat, rederi och medborgare upplevs som verklighetsförankrat av alla parter. Då krävs det lite mer tid.
Det finns all anledning att känna optimism inför de nya miljövänliga bränsleslag som väntar runt hörnet. Men om Gotlandstrafiken ensam ska bära detta låter vi det goda bli det bästas fiende. Statens budget för subventioner till Gotlandstrafiken är inte oändlig. Om budgeten dräneras på uppemot etthundra miljoner kronor har vi förbrukat möjligheten att ta hänsyn till andra viktiga värden. Fraktpriserna liksom de alltför höga biljettpriserna för dem som saknar Gotlandsrabatt riskerar att öka än mer. Om svenskarna därmed istället väljer att köpa importerade jordbruksprodukter och charterresor utomlands kan man fråga sig vad vår miljö hade att vinna på det.
Gustaf Hoffstedt (M)
Riksdagsledamot
Lena Celion (M)
Oppositionsråd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar