Alliansen har kommit fram till att det kan behövas finnas särskilda klasser för de teoretiskt mycket begåvade eleverna. Det finns någon/några enstaka i varje skola som skulle må jättebra av detta. Det är bra att det blir en diskussion om hur vi tar hand om våra begåvningar i landet och inte blundar för att de finns redan i de tidiga skolåren, eller går på myten att ”de duktiga klarar sig ändå”. Jovisst, klarar sig gör de nog, men de får inte chansen till den utveckling av sina förmågor som skollagen förskriver, trots allt prat om individanpassning idag. Vi får därför förmodligen inte fram de forskare och toppbegåvningar som skulle placera Sverige på den internationella kartan över forskning och utveckling i framtiden.
Redan i tidiga skolår försummar vi de barnen. De får ofta klara sig själva, hjälpa andra eller hitta på egna uppgifter. Vår lärarutbildning ger inte utbildning i hur man bemöter barn som har mycket större begåvning än läraren själv. Ibland upplevs de kanske tom som besvärliga pga den frustration som de känner. Lärarna har därför svårt att möta upp superbegåvningarna på ett riktigt sätt. Eleverna ifrågasätter och vill ha fler och större utmaningar i skolarbetet. De kräver ofta ett helt annat bemötande än normalbegåvade barn. Det är minst lika viktigt med speciell kompetensutveckling för lärare som skall undervisa barn som är såväl under som över normalbegåvning i skolsammanhang.
Hur tror ni den elev kände det, som tidigt på mellanstadiet var klar med sexans kurs i matte, men fick svaret från högstadiet att det inte gick att börja med sjuans kurs. Uppmuntrad och stolt? Nej, för på högstadiet skulle nämligen alla börja på sidan ett samtidigt! Så får det inte gå till! (Tack vare en duktig mellanstadielärare ordnades adekvata uppgifter ändå för denna elev.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar